Vilya- så föddes vår dotter
Eftersom jag har en ny blogg nu och inte lyckats få med mig mina tidigare inlägg- ännu… Vill jag berätta vår historia om Vilya, min första dotter. Jag har skrivit den i tre delar och kommer publicera alla efter hand.
Som ni kanske vet så blev jag mamma för första gången när jag va 22 år.
Jag födde en helt fantastisk dotter. Vilya.
Men Vilya föddes i vecka 23+2.
Innan Vilya föddes visste jag inte ens att man kunde föda barn så tidigt.
Helt naivt trodde jag att alla graviditeter varade i 40 veckor.
Visst hade jag förstått att man kunde föda +-2 veckor.
Men jag hade aldrig hört om någon som fött så tidigt.
Jag kände inte till ordet prematur.
Jag kände redan från vecka 17-18 att allt inte stod helt rätt till, men gång på gång blev min oro fråntagen mig.
Till och med när förlossningen startat och jag hade ordentliga värkar sa förlossningen till mig att ”man kan ha lite ont som gravid”
Här kommer inlägget jag skrev för ett tag sedan som berättar hur det gick till när hon kom till världen:
Den 24 februari va jag och fikade med några vänner och började känna mig konstig i magen, så jag bestämmer mig för att gå hem, jag hade haft en 3 dagars lång rättegång mot mitt ex 2 dagar innan och tvingats möta honom i rättsalen, jag mådde helt enkelt uselt…
han jobbade i sturegallerian som vakt och vi bodde precis bredvid, så på vägen hem står han bara några meter från min port och stirrar på mig och jag blev livrädd. skyndar mig hem och börjar få ont i min mage…
jag har haft sammandragningar från vecka 17-18 i graviditeten som jag oroat mig för men min barnmorska lugnade mig gång på gång att det är helt normalt…
men nu hade jag ont… riktigt ont!
på kvällen ringer vi till Danderyds förlossning där jag hade planerat att föda vilya.
De säger åt mig att ta alvedon och gå och lägga mig…
under natten ringer vi dem ytterligare 2 gånger och då hade jag ont, men jag får till svar att det kan göra lite ont att vara gravid ”du är bara i vecka 23+1, det är inte dags ännu på ett bra tag”
på morgonen får jag en akut tid hos min barnmorska som känner på min mage och dirkt säger,” robin hämta bilen, jag ringer till karolinska och säger att ni är på väg!”
jag trodde att vi snabbt skulle få en undersökning, men så fel jag hade…
vi fick sitta i väntrummet under 3,5 timmar…
de sista 30 minuterna kunde jag inte sitta utan fick stå lutad mot robin och när smärtan sedan blev outhärdlig röt vi till ordentligt… jag visste ju inte, jag kunde inte förstå att någonting va fel… ingen hade ju tagit mig på allvar innan… visst någonting va ju fel, men jag trodde att jag inbillade mig, för man är gravid i 40 veckor och lite ont kunde man ju ha som gravid…
när jag kom in till undersökningsrummet visade det sig att jag va öppen 9,5 cm och Vilya va på väg ut i hinnorna, hennes huvud va på väg ut genom kanalen…
läkaren tryckte på en larmknapp och så va rummet fyllt av 15 läkare, barnläkare och jag vet inte vilka som va där…
Vilya föddes i vecka 23+2, förlossningen från det att jag blev undersökt tills att allt va ute och klart tog 45 minuter.
jag visste inte om vilya levde när hon kom, jag minns henne gny och de tog henne i en plastpåse och sprang till ett annat rum, Robin fick följa med och efter några minuter kom han tillbaka och visade en bild på henne…
hon levde, och hon va den underbaraste flickan i världen!
Vilya va en stor tjej för sin vecka, 643 gram och 31 cm.
jag hade blivit mamma!
