Browsing Category

Vilya

Ava Gravid Vilya

Hyperemesis gravidarum

Hej bloggen!

Jag är lite dålig just nu.

När jag väntade Viya mådde jag extremt illa och spydde konstant.

Jag mins en gång vid jul när jag skulle gå och handla med min bror i östermalmshallen och svimmade och började spy där inne.

Min bror fick bära ut mig och jag låg på torget och spydde.

Jag spydde alltså konstant, blev inlagd någon gång under den graviditeten och fick vätska, men det va först när jag väntade Ava som jag fick diagnosen Hyperemesis Gravidarum.

Med Ava spydde jag drygt 50 gånger om dagen, jag gick hos dietist och fick dropp några gånger.

För mig va det också väldigt viktigt att inte gå ner i vikt.

Jag åt därför var 5 e minut, men spydde väldigt ofta upp det jag åt.

Med Ava gick det aldrig över utan jag hade det igenom hela graviditeten.

Men nu då.

Jo, mitt illamående har tagit fart.

Jag mår illa konstant och är så extremt trött.

Hyperemesis brukar bli värre för varje barn har jag hört, hur har det sett ut för andra som haft det?

Jag har inte kunna gå till jobbet denna vecka, mår så uselt.

Igår va jag inbjuden till ett event som jag fick avboka, mådde för skit…

hittills är illamåendet lite bättre mitt på dagen, mellan typ 12-16… på kvällen igår va jag så dålig så jag bara kunde ligga i soffan.

Men allt det här är ju såklart värt det, jag har fått en tidigare tid till mödravården och så ska jag få träffa läkare också samma dag, så vi kan prata lite om det här.

Amanda Ava Gravid Vilya

Tack för alla lyckönskningar

hej på er!

Jag vill verkligen säga tack till alla som gratulerat och önskar oss lycka till!

Det här blir verkligen en speciell resa och jag vill ju så gärna dela med mig till alla!

Jag vet att det finns många som frågar sig och ifrågasätter mig och mitt val att vara så öppen direkt om graviditeten.

Alla är så olika.

Alla bemöter svåra och lyckliga stunder olika.

Såhär ligger det till.

Vi kan förlora det här barnet. Så är det.

Jag är ju inte över den ”magiska” vecka 12.

För andra så är det den magiska veckan, inte för mig.

Fram till vecka 15 ungefär så är det lugnt för mig.

Det är efter detta som osäkerheten och rädslorna kommer.

Jag har redan förlorat ett barn, jag har varit på väg att förlora Ava.

Från vecka 22 så kommer jag troligtvis att få spendera min tid på sjukhus.

Och skulle det vara så att jag förlorar det här barnet så vill jag att så många som möjligt känner till mitt barn.

Det som va, och också är det svåraste är att människor omkring oss inte räknar mitt första barn, min Vilya.

Hon är min första dotter!

Jag blev mamma för första gången till henne.

Hon fanns, och hon finns.

Så jag vill att så många som möjligt får lära känna vårt lilla mirakel i magen.

För det betyder så mycket för oss, redan nu.

Och jag vet hur det är att förlora ett barn.

Alla hanterar dessa situationer olika, jag hanterar det med att skriva. Dels om vår lycka men också om min oro.

Men tack alla som gratulerat hittills!

Idag va vi hos vilya och fixade lite, Ava berättade för henne att de två skulle bli storasystrar💗

Amanda Ava Events Gravid Vilya

Ett nytt spännande äventyr, vi är lyckliga!

Ett Nytt spännande äventyr står vi inför nu.

Det är både häftigt, läskigt och såklart är vi så lyckliga!

Igår testade jag igen.

Jag testade ju så mycket ett tag så jag satte ner foten för mig själv att jag bara ska testa om jag känner symptom. Ordentligt…

Och testet visade att jag är gravid!!!

Jag är minst i vecka 5….

alltså har vi blivit gravida i slutet av augusti eller början på september.

Jag som trodde att det va nått fel på mig…

Men det är ju så som jag sa.

Jag känner min kropp och den brukar återhämta sig snabbt..

Nu blev det en bebis istället för mens, antagligen på första försöket… eller ja, alltså på min första ägglossning!

Nu har vi bokat tid till läkaren vi träffat innan för att göra ultraljud, skriva remiss till specialmödravården på karolinska, se till att jag får börja med progesteron och annat.

Sen har vi tid för inskrivning till mama Mia också.

Med Ava iallafall gick vi hos båda.

 

 

 

Amanda Ava Gravid Vilya

Tänk om jag inte kan bli gravid?

Någonting som vi tänkt fram och tillbaka på och planerat under lång tid. Bebis… 

men tänk om det inte blir nått. Nu går jag med den rädslan också!

Men vi känner att vi är redo nu.

Vi ska försöka en gång att få ett barn på naturlig väg.

men jag är så besviken på min kropp, nu har det gått 3 månader sedan jag tog ut staven och min kropp verkar inte fungera…

jag har laddat upp och förbereder mig på att graviditeten kommer vara jobbig, men att det ska vara jobbigt innan och att det kanske inte går att ens bli gravid va ingenting jag ens tänkte på innan, men nu är det också en oro. 

Jag kommer få lite insatser från tidig graviditet har dem lovat mig. Progesteron till att börja med.

Jag ska även försöka mig på att få et cerklage, en gång till…

De har ju nekat mig det… men nu när man säger att det är allvar, att vi tänker försöka så kanske de ändrar sig.

Att bli gravida är ju någonting de egentligen avråder från.

Min kropp kommer antagligen, med största sannolikhet att vilja föda igen i vecka 23, som de två gångerna innan.

På nått vis ska vi få en liten bebis, ett syskon till Ava…

Vi prövar såhär först och går inte det så finns det andra sätt.

Nästa steg blir att försöka med surrogatmamma.

Men eftersom jag så gärna vill vara gravid och det finns en chans att det kan gå bra plus att det är otroligt dyrt med surrogat så prövar vi det naturliga först…

I natt drömde jag till och med om att jag hade en liten i magen som sparkade där inne.

Ava är också så otroligt redo för ett syskon.

Det kommer dock bli en tuff tid för alla i familjen och mycket förberedelser för alla om hur graviditeten kommer bli.

jag ska nog boka in ett läkarsamtal igen och se om man kan hjälpa kroppen att komma igång. 

 

Jag med @Jellicas lilla plutt när han va en nyföding!
Min förstfödda lilla vilya född i vecka 23+2
Ava som nyföding ❤️
Amanda Ava Vardag Vilya

Gravid efter uttag av p-stav?

Jag börjar seriöst oroa mig för min kropp.

Det är drygt 2 månader sedan jag tog ut min p-stav och jag ser fortfarande inte skymten av min mens…

Jag hade ändå någorlunda regelbunden innan uttag då den va drygt 6 månader för gammal…

Jag har tagit ut p-stav tidigare och då har kroppen kommit igång efter bara några dagar.

sist jag testade som va för drygt en vecka sedan va det negativt, och jag känner nada…

Jag har typ testat varje dag fram till dess men så kom jag på att jag blir för ledsen varje gång det blir ett ”inte gravid” så nu ska jag försöka att inte testa förens jag verkligen känner mig preggo.

Men det här är jobbigt.

Jag vill bara att nått ska hända.

Just nu känns det som att jag är i limbo…

Tjejer, om ni tagit ut p-stav… hur lång tid har det tagit för någonting att hända?

När kom mensen? När blev ni gravida?

Jag känner mig som en liten tjej som sitter och väntar på första mensen…

blir lite smått galen av detta.

Dessutom har jag ju inte så mycket att sysselsätta mig med…

Ava vaknade upp med ögoninflammation på BÅDA ögonen idag…

och massa feber på det….

Amanda Ava Vilya

Vi försöker skaffa barn

Hej och hallå!

Nu är jag tillbaka på Blogozine, det känns superhärligt!

Som jag sa tidigare har jag enormt mycket intressant på gång denna höst.

Jag och Robin ska försöka oss på en liten bebis…. På naturlig väg.

Ni som följt vår resa vet att detta inte kommer bli en lätt historia.

Men vi får ta detta som det kommer.

Eftersom jag vet hur vår resa kan komma att se ut så kommer jag ju inte heller vänta med att dela med mig av min graviditet.

Nu ligger det till såhär att vi tog ut min p-stav för fem veckor sedan…

Jag kan redan vara gravid.

Vem vet, haha

jag tror det, min kropp tror det.

ingen fröken röd men bara negativa test…

Men vi får helt enkelt se hur snabbt det går att få ett plus!

Vi har haft samtal med läkare och lagt upp en plan för graviditeten och jag ska tillbaka till läkaren när jag plussat för att redan tidigt komma in på specmödravården och börja med mediciner.

Bland annat progesteron för att stärka livmodertappen.

Så jag hoppas att ni vill följa oss på denna resa….

Ava Sexuella övergrepp Vardag Vilya

NEW BLOG!

Hej och välkomna hit!

Efter 10 år som toppbloggare på finest.se så ville jag pröva mina vingar någon annan stans, jag hamnade alltså här.

För er som inte känner mig så heter jag Amanda och är 28 år.

mitt bloggnamn lillaamanda har jag alltid haft, varför?

jo, för jag är ganska liten i kläderna… jag brukar ljuga och säga att jag är 158 cm lång, men egentligen är jag nog bara 156 cm dock har jag alltid höga klackar.

ALLTID!

Jag jobbar med sexuellt utsatta barn och ungdomar i föreningen ATSUB www.atsub.se

Det har jag gjort i över 10 år (känner mig gammal)

Jag är själv utsatt för sexuella övergrepp av min pappa, han utsatte mig då jag va liten…

för bara 1,5 år sedan kom min upprättelse.

25 år senare, 25 år för sent….

Min pappa sitter nu i fängelse för de övergrepp han utsatt mig för, samt min lillasyster som idag är 6 år och ännu en till tjej.

han fick 4 år men kommer ut redan nästa år i maj.

Här på bloggen kommer jag skriva mycket om sexuella övergrepp mot barn, både utifrån mig själv men också dela min kunskap och ilska över hur det ser ut i sverige idag, 2016.


Här kommer ni också få följa min vardag som tvåbarnsmamma.

båda mina tjejer föddes mycket förtidigt.

Vilya som är min första dotter föddes i vecka 23+2, tyvärr somnade hon in i min famn när hon va 10 dagar gammal.

Ava föddes i vecka 30+2… Den här graviditeten tog läkarna mig på allvar- vilket de inte gjorde med Vilya… jag blev alltså inlagd med Ava i vecka 22+6 och hon va på väg att komma. jag va i aktiv förlossning, helt öppen inifrån med bara 3 mm tapp. låg alltså många många veckor på antenatal och förlossning…

mer om detta ska ni också få läsa…

och såklart om Event, resor, roligheter… och vi har precis köpt ett landställe.

Trots allt det tunga jag varit med om har jag allt jag någonsin kan önska. Ett riktigt riktigt bra liv.

Följ mig gärna…

Jag vill bara i förväg be om ursäkt, det kommer ta ett tag för mig att lära mig den nya bloggen…

och glöm inte, är det någonting ni undrar så är det bara att fråga på….

puss på er…