Dotterns födelsedag på graven

I måndags fyllde min stora flicka år! 9 år!!!!! älskade Vilya! jag minns den sista dagen i magen och dagen då hon föddes som om det vore igår det hände!

För 9 år sedan vid den här tiden låg jag i vår soffa på brahegatan och hade så ont i magen!

Jag kände Vilya böka och sparka upp mot mitt högra revben och visste inte alls vad som höll på att hända.

Jag ringde förlossningen på Danderyds sjukhus men de sa att det är helt normalt att ha lite ont…
Men det gör inte ”lite” ont sa jag…
”Ta alvedon och gå och lägg dig” fick jag som svar.

Jag litade på dem…
Som förstagångsmamma vet man ju inte alls hur det ska kännas.
Jag tänkte att jag överdrev, va svag i sinnet och att fan såhär känner alla… Varför är jag så känslig för…

För 9 år sedan låg jag i soffan med Vilya i min mage… Jag älskade henne så innerligt, planerade vår framtid tillsammans… I vårt rum stod hennes vackra stokkesäng bäddad och klar med våra nyinköpta bebiskläder och nallar i… Nappar och flaskor hon skulle använda när hon va ute…
Jag hade nyligen passerat vecka 24…
Och hade lång väg kvar….

Jag ringde förlossningen ytterligare 2 gånger på natten då värkarna bara blev starkare, men de avvisade mig bara och jag fick det samma som svar…
”Man kan ha ont då man är gravid, ta alvedon och försök sova”

Den sista gången jag ringde så grät jag…

Men de sa kallt att ”man kan ha lite ont som gravid-

”du är bara i vecka 24, och kroppen växer”

Om de bara hade lyssnat på mig från början, hur skulle livet sett ut då…

När jag sen kom till förlossningen, för 9 år sedan… så va jag öppen 9,5 cm och hon va på väg ut i hinnblåsan.

Livet skulle kanske sett annorlunda ut.

Men nu är det som det är!

Nu har vår ängel fyllt 9 år!

Jag har varit mamma i 9 år!

Det är ofattbart att tiden gått så snabbt.

Ibland känns det som att det va igår.

Jag fick iallafall 10 dagar med dig Vilya.