Vecka 27, uppdatering

Nu va det väldigt länge sedan jag uppdaterade.

Följer ni mig på instagram har jag varit en aningen bättre där, även om uppdateringarna är få.

Jag har haft en riktigt svår tid.

Det är svårt att ens beskriva.

Jag har strikt sängläge hemma och har haft under många veckor.

Ångesten och oron blandat med en hel del mediciner har gjort mig trött. Och det mitt liv egentligen gått ut på är att klara dagen, jag har i princip sovit de senaste veckorna.

Men igår gick jag in i vecka 27, alltså 26+0 och det är verkligen en seger.

Jag har börjat andas ut lite och varit lite mer uppe i lägenheten, igår och idag har jag inte bara legat i sängen.

Min kropp är väldigt svag dock, jag har förlorat mycket muskler. Så det gör ont bara att stå.

Läget rent fysiskt med livmodertappen och cerclaget är hyfsat stabilt. Vi har mätt livmodertappen i princip varje vecka, ofta lite oftare än så då vi varit inne på förlossningen en del.

Tappen minskar och har gjort så under de senaste mätningarna, gått från en start på drygt 4 cm till att vid senaste mätningen vara 1,6 cm.

Men cerclaget sitter bra och det är några mm kvar stängd tapp innan cerclage tar vid. Dock har jag kraftig U-funnerling som jag varit oroad för innan, men nu har jag som sagt gått så pass långt så jag är inte sååååå orolig om han kommer.

Helst vill jag klara till vecka 29, alltså 28+0.

Men det tror jag faktiskt att jag kommer klara!

Ibland vågar jag faktiskt hoppas på att jag kommer gå fullgånget.

Tänk att få vara med om att de klipper cerklaget och att jag får gå och vänta hemma på att det sätter igång.

Mäta värkarna med längtan och lycka istället för oro och sorg.

I morgon ska vi till fostermedicin och göra ett tillväxtultraljud och kolla flödena, och sen till specmödravården och mäta tappen och träffa läkarna.

Är verkligen spänd för hur det ser ut nu.

Orolig över att de kanske kommer lägga in mig. För jag har inte såååå många mm innan det är nere vid cerclaget och jag vet att mina sammandragningar ökar vid aktivitet och när jag är nervös inför mätningar.

Men samtidigt, jag tror jag klarar mig.

Sen ska det bli så spännande att se hur stor han är nu.

Jag är rätt säker på att han är stor för tiden.

Min mage är enorm.

Förra veckan gjorde jag en första mätning av sf-mått. Har aldrig mätt sf måttet innan. Varken med Ava eller Vilya.

Har ju aldrig varit hemma såhär länge. Vilya kom ju v 23+2 och med Ava blev jag ju inlagd v 22+6 och på sjukhuset mätte de aldrig magen.

Iallafall så låg jag ganska mycket över kurvan nu… och han är överallt. Så tror det är en stor pojk:)