jag är inte starkast i världen

jag försöker men jag är inte det.

förra veckan träffade jag en människa som tog av mig min mask. jag kan inte gråta och skrattar vaninigt om jag ska berätta någonting som är jobbigt. sist jag grät var väldigt länge sedan, jag kan bara inte, men efter att ha suttit i 10 min med honom i ett litet rum så sa han, du bara skrattar då du berättar om det här, hur känns det? han sa att här behöver du inte vara någon annan och visa att du är stark, för man får vara svag ibland, här får du vara svag… du behöver inte känna skuld för att du mår dåligt…då började jag tjuta som ett litet barn, fanns nästan inget stopp på mina tårar och efter det så var det så skönt, nu ska jag inte gråta på ett år har jag bestämt, masken är på pånytt. ha ha nu ska jag ut och visa världen att jag är starkast…

jag är nog kanske pippi långstrump…