skrämmande

för ett tag sedan så var jag i hovrätten som stöd åt en utsatt flicka, innan stod jag och väntade på min kolega utanför pressbyrån vid gamla stans tunnelbanestation. brevid mig stod en helt vanlig utländsk man, ingen man lägger märke till riktigt, en helt vanlig tjock gubbe. när min kolega hade kommit och vi började promenera mot hovrätten sade hon till mig att den mannen jag tidigare stod närmare än 1 meter ifrån var den åtalade i detta mål. oj, tänkte jag. man vet aldrig vem det är man står brevid, vem ens granne är, man vet inte ens vem det är man har gift sig med. inte tror jag att denna gubbens fru någonsin hade förstått det innan, inte tror jag att hon någonsin kommer att förstå. ingen vill vakna upp och få reda på att sin man , sin bästa vän eller granne, någon som har stått en nära är en pedofil eller kvinnomisshandlare eller mördare. det som många har ännu svårare att förstå är att även kvinnor kan misshandla sina män och att kvinnor kan utsätta barn för övergrepp av olika slag.

frågan är om vi någonsin kan lita på någon, men det måste vi. sedan får man bara hoppas och be för att den eller de personer man väljer att lägga sin tillit på är bra, och inte helt sjuka i huvudet.

angående flickan och hovrättsförhandlingen så värkställdes tingsrättens dom och mannen fick förhöjt fängelsestraff med 2 mån.