Hallå folks!
Idag har det varit en intensiv dag med utbildning i våldsprevention och porrens skadeverkan.
Jag är så trött nu men jag ska dela med mig mer när jag kommit hem…
just nu sitter jag på en båt. Härligt att ta vägen över vattnet hem!
Browsing Category
Sexuella övergrepp
Helt sjukt att Virtanen fått den chansen att sitta hos malou efter tio och gråta ut.
Inte för att han på något vis gjorde så att människor tror på honom mer eller känner att men stackars svikna man, utan bara för att Tv4 ger sin dyrbara och bra tid som kan belysa så pass mycket viktigare aspekter utav vad som faktiskt handlar om #metoo- ett år efter.
Jag ser vart vårt samhälle är på väg, gör ni?
Jag som arbetar med barn som blivit utsatta.
Där bara drygt 4 % av alla anmälda sexualbrott mot barn leder till en fällande dom.
Siffrorna ser ganska lika ut då de gäller våldtäkt mot kvinnor.
Temat hos Malou efter tio va metoo ett år efter, och vem får ett gyllene tillfälle att höras?
jo, självklart mannen.
Vi har själva försökt att få komma till tv4 med vårt upprop #kidstoo men inte ens fått ett svar
men det kanske är lika bra, för hur skulle det se ut om de sedan ville ha med alla stackars män som våldtagit barn som inte fått en dom.
Vad för påverkan skulle det ha på våra barn.
Antagligen skulle de må lika illa som de kvinnor Virtanen varit på.
Varför kan de inte ta upp hur det faktiskt ser ut, det faktiska problemet… att allt för få får en fällande dom idag.
och vilka det är som på riktigt blir drabbade utav detta….
Idag kommer iallafall Cissi få komma till Tvsoffan efter mycket påtryckningar.
Och självklart backar jag cissi!!!
Idag har jag varit iväg på en spännande föreläsning med Mentor Sverige med tema Våga prata om psykisk ohälsa bland unga.
Mentors Sveriges undersökning ”Unga röster” visade att 4 av 10 av Sveriges ungdomar saknar en vuxen som lyssnar på dem och att hela 41 procent av ungdomarna känner oro och ångest inför framtiden – bland tjejer är siffran på 50 procent.
Mentor Sverige bjöd in de som arbetar med målgruppen unga till en engagerande och spännande förmiddag där vi fokuserade på att uppmärksamma den psykiska ohälsan hos unga och hur vi som arbetar med målgruppen kan stärkas i våra professionella positioner och öka den egna kompetensen inom psykisk ohälsa.
Här är en bild från en föreläsning jag själv hade för inte så länge sedan för skolpersonal, men då om sexuella övergrepp mot barn.
I hela mitt liv har jag kämpat med att acceptera och tycka om min kropp.
En kamp som många gånger drivit mig lång ut på livets smalaste trådar.
Sedan barnsben har jag föraktat och hatat den. Äcklats av den.
En konsekvens av de övergrepp jag utsattes för.
Redan som väldigt liten framkallade jag kräkningar när jag inte mådde bra.
De orala övergreppen gjorde så att jag redan från liten inte kunde äta såser, fil eller yoghurt. De påminde min kropp om någonting som va fel.
Jag kom också in i en rekordtidig pubertet redan som 6 åring och detta ledde till stor skam för att inte vara som alla andra. (Förmodligen också en konsekvens av övergreppen)
Och när jag blev tonåring övergick detta till tvångstankar.
Jag har aldrig tyckt att jag ser fel ut.
Bara att min kropp måste straffas.
I färdigvuxen ålder vägde jag som minst 26 kilo.
Mitt hjärta stannade några gånger av svälten.
Det är ett glapp i mitt liv, där inte en enda bild finns på mig.
Men jag tog mig tillbaka, jag lärde mig att älska mig själv. Min kropp.
När domen mot min pappa kom släppte den sista lilla gnuttan självförakt och hat.
Men jag kämpar fortfarande mot min kropp och mina tankar om min kropp ibland.
Men det kanske är en mer motiverad kamp ändå.
Varför kan jag inte behålla ett barn?
Och nu den otroliga oron över att någonting annat ska vara fel.
Jag tog ut min p-stav för 6 veckor sedan och kroppen har inte kommit igång ännu.
Jag vet att det kan ta tid.
Men det är lite här som min historia med min kropp kommer in i bilden igen.
Jag jagar upp mig, anklagar mig själv och min kropp. Tänker på vad som är fel med min kropp.
Men jag är medveten nu iallafall.
Så här kommer en lista med 5 saker som är bra med min kropp:
- den har gett mig Ava och vilya
- den är ganska vig för att vara otränad
- den har fantastiska former
- den har små söta fötter
- den har återhämtat sig fint från allt skit den gått igenom!
Tvivlar ni någonsin på er själva?
Gör då listor med saker som är bra med er.
Det får en att stanna upp och tänka till!
Kärlek till er från mig!
I lördags va det dags för trasdockans dag 2018!
En dag som blev helt magisk!
Jag har ännu inte riktigt lyckats smälta alla av dagens fantastiska intryck!!!
Jag och Eva Nazemson ledde gästerna genom dagen.
Det bjöds på politikerdebatt där varje parti fick svara på vad de vill göra för att ändra situationen för utsatta barn i Sverige!
Vi hade ett fantastiskt scenprogram, här uppträdde stjärnskottet michel young
Sebastian och klara uppträdde både med egna låtar och med Trasdockans officiella låt ”fearless”
Fantastiska zara och jessica från tidigare gruppen Sarek uppträdde
Bakom körade Rising star kören med Ylva och Linda som också skrivit trasdockans låt ”fearless”
Enzos bjöd på pizza och fantastisk dryck från rescued fruit bjöds till alla gäster!
Barn och de vuxna som ville kunde få fina ansiktsmålningar!
Fantastiska Maria Westlund fanns med och skapade med vuxna och barn!
Sebastian och klara har under sommaren turnerat runt med låten fearless och samlat in pengar, här lämnar de över en check och jag avslöjar att de nått sitt mål på 20.000 kronor <3
För sitt otroliga engagemang och flitiga jobb med att synliggöra och bidra till utsatta barn vann Sebastian och Klara trasdockans pris!
Temat för trasdockansdag va #kidstoo och vi sålde armband som va mycket uppskattade!
Independent kostym fanns på plats och man kunde låna och pröva häftiga hattar!
stort tack till underbara fantastiska Alexander Erwik för ditt engagemang och för att du styrde upp och höll ihop den här dagen!
Tack till Alla gäster som visade hjärta och engagemang med sin närvaro.
Pauline Högberg och underbar personal på Enzos/Hornhuset.
Eva Nazemson som lotsade gästerna genom scenprogrammet. Peter Englund för att du såg till att Eva såg flawless ut.
Ylva Linda Persson som inte bara skrivit årets officiella låt Fearless, utan dessutom körade tillsammans med Rising Star.
Jessica Wetterstrand Sjöberg och Zara Kronvall Sigfridsson som bjöd på ny musik och hiten från mello (när de ingick i Sarek) ‘En helt ny dag’ James Michel Vasseur aka Michel Young som uppträdde. Victoria Ekeberg som är en klippa på att plocka fram talanger ur sin ficka på nolltid.
Sebastian & Klara, fantastiska 14-åringar som samlat in 20 000 till trasdockan genom att donera sitt gage under sommaren. Vi förstår var deras engamang och driv kommer ifrån. Deras supermorsor och managers är ju Christina Rydgren och Karin Almström
Christoffer Nidén på Rescued Fruits. Henrik Olsson som lät oss vara med i P4 och prata om den viktiga dagen.
Maria Westerberg som gjorde en uppskattad workshop där gamla leksaker blev nya. Clas Ohlson, Slöjddetaljer och Stockholms stadsmission som gjorde workshopen möjlig.
Lotta Sjöström Wikberg Garcia med team på independent kostym för lån av hattar.
Artsy Ideas som gjorde ansiktsmålningar på barn (och någon vuxen)
Karina Ljungdahl för underbara bilder som speglade dagen på ett rättvist sätt, mycket snyggt med sin kamera.
Den 2:a Juni skrev jag detta:
MIN PAPPA SITTER I FÄNGELSE, PÅ FILIPPINERNA!
LÖRDAG, 2 JUNI, 2018, 09:39 AMANDA, SEXUELLA ÖVERGREPP
Jag har fått veta att min pappa sitter i fängelse på Filippinerna.
Jag vet inte hur väl uppgifterna stämmer, men om det stämmer så är jag så lycklig!
Jag vet att han åkte tillbaka till Sverige. Det va det senaste jag hörde.
Men antagligen har de tagit honom i tullen på Filippinerna och hittat övergreppsmaterial.
Det är min gissning!
Jag hoppas att han aldrig släpps ut igen eller att han dör där inne.
Det kan låta hårt, men så känner jag.
Jag har försonats med de övergreppen han utsatte mig för men jag kommer aldrig försonas med att han fortsatt utsätta barn och det han gjort mot andra barn.
Att det finns en möjlighet att han utsätter andra, speciellt på Filippinerna.
En dömd pedofil åker inte dit för de vackra strändernas skull.
Tyvärr så finns det möjliggörare överallt.
Han avtjänar ju fortfarande sitt straff och är villkorligt frigiven i Sverige.
Men ändå får han resa dit, vilket är helt galet.
Men det va iallafall lyckliga nyheter för mig att han sitter inne igen! han ska inte få vara nära barn. ALLS!
Läs mer om min pappa och övergreppen mot mig här:
Nu läste jag precis i Aftonbladet att Ecpat sprängt en pedofilliga på Filippinerna.
jag gissar på att det är av den anledningen han sitter där han sitter.
Jag kan bara gissa som sagt.
Jag vet inte, men min magkänsla säger att det är så!
Det är lite för lustigt annars att det skrivs i aftonbladet, samtidigt som han sitter i fängelse i Manila.
tycker ni inte?
Hej på er!
Idag tänkte jag berätta lite om min barndom.
Ni vet ju redan att jag jobbar med sexuellt utsatta barn och ungdomar i föreningen Atsub
Det har sina naturliga skäl.
När jag va liten blev jag utsatt för sexuella övergrepp…
Min pappa dömdes aldrig då jag var liten, fallet togs inte ens upp i domstol.
Det fanns en expertpsykolog som åklagaren tog in som konstaterade att jag hade varit utsatt, eller ja, att jag hade sugit på min pappas snopp…
det hade jag också berättat för polisen och mycket annat.
Men då sa min pappa att det var jag som var på honom.
och det fanns inga vittnen.
Ett helt vanligt förlopp och jag blev en i den mörka statistiken.
Statistiken som är förödande.
Endast 4% av de anmälda sexualbrotten mot barn leder till en fällande dom.
De flesta fallen prövas aldrig i rätten.
vad innebar då detta i fallet med min pappa…
jo, han kunde jobba kvar och vara verksam inom Judon.
Han tränade alltså tjejer…
unga tjejer….
Jag vet att det finns så många där ute som har blivit utsatta av honom….
jag har själv haft kontakt med några.
Under 25 år var jag tvungen att vara tyst om vem som utsatt mig.
utan en fällande dom kan man som utsatt bli dömd för förtal…
jo, det är sant… det har hänt…
under 25 år saknade jag upprättelsen. En upprättelse jag skulle fått redan som barn, om samhället hade gjort rätt.
lyssnat!
Idag kan jag säga att jag tyvärr har fått den.
För lite mer än 1 år sedan fälldes min pappa i hovrätten för de övergrepp han utsatte mig för som barn.
Han hade då suttit häktad för övergrepp på min lillasyster.
En syster jag aldrig hade träffat, hon är lika gammal som min dotter vilya.
övergreppen uppdagades för henne i exakt samma ålder som för mig.
åklagare och advokat sa efter rättegångarna att det var det läskigaste de har sett.
Mina polisförhör fanns fortfarande kvar, videoförhör.
och när de sett på både mina och hennes förhör så var det som att vi pratade om exakt samma händelser… han hade även hotat om exakt samma saker. detta med 25 års mellanrum…. samma ord, samma utförande, detaljer. läskigt!
Jag säger att jag tyvärr fått min upprättelse nu.
För skulle samhället ha agerat så skulle kanske inte min lillasyster ha blivit utsatt…
och definitivt inte de som tränat judo med honom.
Nu är han iallafall dömd, för mig, min lillasyster och en till.
Han sitter i fängelse och avtjänar sitt 4 års långa straff…
jag får brev hem vid varje permission, och de är rätt många…
Sen kommer han ut redan nästa år i maj…
BRA VA?
Tidningen föräldrar och barn skrev en artikel om mig efter hans dom…
där kan ni läsa mer om ni har lust….
Enda vittnet
Två öppna ögon när resten av världen blundar.
Två lyssnande öron när resten av världen stänger
skriken utanför.
En vit lurvig päls som kramar henne när hon inte
orkar mer.
Snön låg kall på marken, träden kala ovanför. Han stängde dörren om
henne och hon såg sin mamma försvinna allt längre och längre bort.
Gråten kom i halsen när hon tittade upp mot de lysande lyktstolparna
som susade förbi i bilens fart. Det var kallt och de få träd som stod vid
vägkanten var avklädda, nakna efter vindens framfusighet och snöns
första flingor låg tätt ovanpå. Hon kunde likna sig vid träden? Lika
kall och naken…
Pappans fingrar skulle smeka hennes kropp . Pappans äckliga fingrar
skulle smeka hennes nakna kropp. Hon skrämde bort den hemska
tanken och kramade hårt sin vita gossekanin. Kaninen visste men
kunde inget säga eller trösta henne från detta svek. Sedan, efter att
pappan hade utfört sina övergrepp och fått det han önskat sig, bad han
om förlåtelse och köpte en docka eller nalle åt henne. Hon ville ha
någonting annat, inte en nalle eller docka. Hon ville ha frihet, hon
ville ha tillbaka sin själ, sitt hjärta. Hon ville att han skulle försvinna,
men ändå inte, han var ju hennes pappa, och förresten hade han sagt
till henne att detta är något alla pappor gör med sina döttrar, bara för
att visa att de älskar dem.
Kaninen hade sett allting, men kunde ingenting göra,
den kunde inte stoppa det som skett.
Väl hemma var hon trygg. Inte trygg- men trygg. På natten kunde hon
inte sova, hon drömde om pappans händer och om hennes nakna
kropp. Hon skrek för att det gjorde ont, hon skrek för att hon var rädd.
Mamman höll om henne ovetande . Hon visste inte varför skriken
kom, inte varför hon aldrig sov. Mamman badade flickan en dag.
Det var ännu kallt och snön låg tät. Flickan grät, hon grät och grät.
Hon berättade för mamman om pappans äckliga händer, hennes nakna
kropp och allt svek, allt hemskt hon varit med om. Hon fördes till
olika doktorer, alla hade samma svar. Hon hade nu berättat för dem
också.
Hon visade stora tecken på ångest, hade börjat bita sig själv och andra.
Hon gjorde sig själv illa för att lindra smärtan i hjärtat. Polisen trodde
på flickan fast pappan hade sagt att det var hennes fel . det var hon
som var skyldig, hon ville, inte han. Pappan dömdes aldrig, polisen
hade inte tillräckligt med bevis, de kunde inte döma till hennes ord.
Det fanns inga vittnen, bara en lurvig vit kanin…
Amanda 13 år
Endast 4 % av de anmälda sexualbrotten mot barn leder idag till en fällande dom.
Just för att det saknas vittnen…
Hej och välkomna hit!
Efter 10 år som toppbloggare på finest.se så ville jag pröva mina vingar någon annan stans, jag hamnade alltså här.
För er som inte känner mig så heter jag Amanda och är 28 år.
mitt bloggnamn lillaamanda har jag alltid haft, varför?
jo, för jag är ganska liten i kläderna… jag brukar ljuga och säga att jag är 158 cm lång, men egentligen är jag nog bara 156 cm dock har jag alltid höga klackar.
ALLTID!
Jag jobbar med sexuellt utsatta barn och ungdomar i föreningen ATSUB www.atsub.se
Det har jag gjort i över 10 år (känner mig gammal)
Jag är själv utsatt för sexuella övergrepp av min pappa, han utsatte mig då jag va liten…
för bara 1,5 år sedan kom min upprättelse.
25 år senare, 25 år för sent….
Min pappa sitter nu i fängelse för de övergrepp han utsatt mig för, samt min lillasyster som idag är 6 år och ännu en till tjej.
han fick 4 år men kommer ut redan nästa år i maj.
Här på bloggen kommer jag skriva mycket om sexuella övergrepp mot barn, både utifrån mig själv men också dela min kunskap och ilska över hur det ser ut i sverige idag, 2016.
Här kommer ni också få följa min vardag som tvåbarnsmamma.
båda mina tjejer föddes mycket förtidigt.
Vilya som är min första dotter föddes i vecka 23+2, tyvärr somnade hon in i min famn när hon va 10 dagar gammal.
Ava föddes i vecka 30+2… Den här graviditeten tog läkarna mig på allvar- vilket de inte gjorde med Vilya… jag blev alltså inlagd med Ava i vecka 22+6 och hon va på väg att komma. jag va i aktiv förlossning, helt öppen inifrån med bara 3 mm tapp. låg alltså många många veckor på antenatal och förlossning…
mer om detta ska ni också få läsa…
och såklart om Event, resor, roligheter… och vi har precis köpt ett landställe.
Trots allt det tunga jag varit med om har jag allt jag någonsin kan önska. Ett riktigt riktigt bra liv.
Följ mig gärna…
Jag vill bara i förväg be om ursäkt, det kommer ta ett tag för mig att lära mig den nya bloggen…
och glöm inte, är det någonting ni undrar så är det bara att fråga på….
puss på er…
