Trasdockans dag blev inte som tänkt för mig!
Många blev nog oroliga när jag plötsligt behövde åka in akut mitt under trasdockans dag!
Hej! Det va väldigt länge sedan jag uppdaterade min blogg. Men nu känner jag ändå att det är rätt plats för att informera.
Många blev nog oroliga i söndags när jag plötsligt va borta.
Eftersom jag inte uppdaterat här på länge ska jag väl börja med att berätta att jag blivit gravid igen sedan sist. För er som inte vet.
Trasdockans dag. En dag jag längtat efter sedan förra året.
Dagen va här, jag va på plats sedan 14 och va igång med förberedelser.
Jag skulle upp på scen och prata, hade förberett allting med vår underbara konferencier Annika Dopping.
Gästerna skulle komma 17.00
Och 5 minuter innan står jag och väntar på att toaletten ska bli ledig.
Då känner jag varmt rinna ner för mina ben. Instinktivt känner jag efter och när jag för handen bort från mitt ena ben ser jag blod.
Jag börjar direkt gråta och springer till Robin som följer med in på toan.
Jag blöder ganska rejält så vi bestämmer med lite påtryckning oss för att åka in akut.
Men väl på akuten hade blödningen lagt av. Eller klingat av, det kom inte längre massa blod.
Så de sa att vi kunde stanna men att det skulle ta många timmar. Vi kunde få komma tillbaka dagen efter på en bokad tid.
Okej, så jag hade fått ett missfall.
Vi tog oss tillbaka till trasdockans dag som precis slutat. Hämtade Ava och mini. Fick uppdateringar om att det gått bra där vilket kändes tröstande. De hade sagt från scen att jag va tvungen att åka in akut.
Sen låg jag i soffan, resten av kvällen och dagen därpå. Helt säker på att det lilla livet inom mig hade blött ut.
Robin försökte peppa mig, men vi sa det båda två att jag brukar ju ha rätt. Nu va jag 98% säker på att vi bara skulle få en bekräftelse av läkaren.
Men vi kom dit och börjar undersökningen. Och vi ser ett hjärta slå. Direkt. Den lilla har vuxit sedan förra veckans ultraljud.
Det ska ju inte blöda så som jag blödde, så risken är fortfarande stor. Det kan va på väg bort.
Nu tar vi dag för dag.
En kommentar
Cecilia
Stor kram!