Amanda

min tröja

Jag har en tröja som jag haft i några år. den var min favorit, min allra bästa vän. den gav mig värme och trygghet, den fick mig att känna mig vacker och speciell.

Men efter ett tag så blev den nopprig.  Jag hade slitit ut min vackraste ägodel. Den är nu kall och sticker mig med sina vassa trådar, den får mig att känna mig värdelös och ful.

Jag har försökt att slänga bort den. Jag har lagt den i källaren så många gånger, men när jag är ensam smyger jag gång på gång ner och rotar upp den igen. Bara när jag ensam. När jag är bland mina vänner låssas jag som om den inte finns, jag glömmer tillochmed bort den.

Men jag har kvar de vackraste minnena, de är dem som spökar om natten.   De finaste av alla minnen från de dagar då min tröja och jag var lyckliga tillsammans.

Varför kan jag inte kasta dig, min vackra noppriga tröja?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.