Vilyas begravning

Vilyas begravning

Idag är det 8 år sedan vi begravde vår älskade dotter Vilya!

Det va nog det tyngsta och det jobbigaste jag någonsin varit med om, förutom då hon somnade i min famn.

Det va en otroligt kall dag, snön låg tät och kylan va bitande.

Alla våra nära va samlade, familj och vänner.

Jag önskar jag vågade minnas tillbaka på den här dagen.

Men det tillsammans med dagen då hon dog försöker jag att inte få upp i mitt huvud.

Fast hjärnan upprepar vissa bilder, om och om igen.

Vi sjöng sov du lilla videung…

Mitt hjärta slets i tusen bitar.

Men det va vackert.

Och hela kyrkan va fylld av kärlek, sorg och saknad.

När min bror och gudfar sänkte ner Vilya i marken för sin sista vila va min enda känsla att jag ville hoppa ner i graven och bli begravd med min dotter.

Känslan va så stark så de vid min sida fick hålla i mig!

Jag ville kasta mig på marken, jag ville dö… Få vara med min dotter…

Idag för 8 år sedan va en fruktansvärd dag…

Men också en dag som jag väntat på sedan hon somnade.

Dagen då hon skulle få vila.

Som vilya skulle få komma bort från sjukhuset.

Vi hade varit i deras ”förvaring” två gånger och sett vår döda dotter.

Det kändes skönt att hon fick en egen plats.

Men det va vidrigt att inte få se hennes ansikte igen.

Även fast döden påverkat hennes lilla kropp redan…

Den här dagen är svår…

Den är tung och hård…

Men jag vill minnas den med kärlek.

Vi gav vår dotter en otroligt fin begravning.

Vi och alla som va med…

Jag tror hon kände sig älskad, betydelsefull!

Vilya har nog inte bara ändrat min syn på livet, utan många många andras.

En stor del av mitt hjärta försvann när hon dog, ännu en bit försvann när hon begravdes.

Idag pussar jag lite extra på Ava

Vi ska försöka skaffa barn- på naturlig väg

Vi ska försöka skaffa barn- på naturlig väg

Efter resan till Thailand är det dags… Någonting som vi tänkt fram och tillbaka på och planerat under lång tid.

Men vi känner att vi är redo nu.

Vi ska försöka en gång att få ett barn på naturlig väg.

Min högsta önskan är ju att kunna bära ett barn, vara gravid.

Vägen dit kommer vara svår.

Det kanske inte går…

Men vi ska försöka.

Så efter att vi kommer tillbaka till Sverige ska vi boka en ny läkartid, ta ut min P-stav och gå igenom saker- ännu en gång…

Jag kommer få lite insatser från tidig graviditet har dem lovat mig. Progesteron till att börja med.

Jag ska även försöka mig på att få et cerklage, en gång till… 

De har ju nekat mig det… men nu när man säger att det är allvar, att vi tänker försöka så kanske de ändrar sig.

Att bli gravida är ju någonting de egentligen avråder från. 

Min kropp kommer antagligen, med största sannolikhet att vilja föda igen i vecka 23, som de två gångerna innan.

Jag kommer med största sannolikhet att behöva många veckor på sjukhus… 

Men vi är redo…

Jag är redo!

På nått vis ska vi få en liten bebis, ett syskon till Ava… 

Vi prövar såhär först och går inte det så finns det andra sätt.

Nästa steg blir att försöka med surrogatmamma.

Men eftersom jag så gärna vill vara gravid och det finns en chans att det kan gå bra plus att det är otroligt dyrt med surrogat så prövar vi det naturliga först…

I natt drömde jag till och med om att jag hade en liten i magen som sparkade där inne.

Ava är också så otroligt redo för ett syskon.  

Det kommer dock bli en tuff tid för alla i familjen och mycket förberedelser för alla om hur graviditeten kommer bli. 

Men det ska gå bra! 

Expressen

Expressen ringde här om dagen när de snubblat in på min blogg.
Jag tycker att det är bra att detta uppmärksammas. Allt för många delar mina upplevelser av en vård som sviker!
Jag hoppas att fler vågar lita på sin egen magkänsla och får veta att läkarna inte kan göra en bedömning över telefon!

Läs artikeln i expressen här
Amanda, 30, uppmaning efter dotterns tragiska död

Vilya, min dotter som bor i himlen

Jag har fått många frågor om Vilya efter mitt inlägg inlägg från hennes födelsedag på graven.

Många som följt mig ett tag känner vid det här laget till vår historia, hur hon föddes, hennes och vår tid på neonatalen och hur hon dog.

Jag orkar inte skriva om allt igen, och att berätta fler gånger känns tufft i hjärtat.

Att förlora henne är och kommer alltid vara min största sorg i livet.

Men att skriva om henne har samtidigt varit min terapi.

Terapi är någonting jag aldrig fått heller.

och min största önskan är att någon som hamnar i den situationen skulle få ha det skyddsnätet och få den vård och omsorg som vi aldrig fick.

Direkt efter hennes död gick jag till en psykolog som jag fått från vårdcentralen.

Mycket för att också få vara sjukskriven.

Men denna psykolog skadade mig så otroligt mycket.

hon vägrade att skriva ett sjukintyg med motiveringen att om jag orkar sminka mig för att gå på hennes möte så orkade jag även jobba.

och det värsta hon sa till mig va att “sorgen är ett tåg, det är dags att hoppa av det tåget nu Amanda”

Då hade det gått drygt 1 månad sedan Vilya somnade i min famn.

Jag har skrivit mer utförligt om Vilya.

kolla in de blogginläggen om ni vill veta mer.

Vilya- hur hon föddes

Vilya- tiden på neonatalen

Vilya- så dog vår dotter

Det är först nu egentligen, 8 år senare som det inte skär i hjärtat… det blöder inte längre…. det är bara ont!

Vilyas Födelsedag på graven

Igår för 8 år sedan vid den här tiden låg jag i vår soffa på brahegatan och hade så ont i magen!

Jag kände Vilya böka och sparka upp mot mitt högra revben och visste inte alls vad som höll på att hända.

Jag ringde förlossningen på Danderyds sjukhus men de sa att det är helt normalt att ha lite ont…
Men det gör inte “lite” ont sa jag…
“Ta alvedon och gå och lägg dig” fick jag som svar.

Jag litade på dem…
Som förstagångsmamma vet man ju inte alls hur det ska kännas.
Jag tänkte att jag överdrev, va svag i sinnet och att fan såhär känner alla… Varför är jag så känslig för…

För 8 år sedan låg jag i soffan med Vilya i min mage… Jag älskade henne så innerligt, planerade vår framtid tillsammans… I vårt rum stod hennes vackra stokkesäng bäddad och klar med våra nyinköpta bebiskläder och nallar i… Nappar och flaskor hon skulle använda när hon va ute…
Jag hade nyligen passerat vecka 24…
Och hade lång väg kvar….

Jag ringde förlossningen ytterligare 2 gånger på natten då värkarna bara blev starkare, men de avvisade mig bara och jag fick det samma som svar…
“Man kan ha ont då man är gravid, ta alvedon och försök sova”

Den sista gången jag ringde så grät jag…

Men de sa kallt att ”man kan ha lite ont som gravid-

”du är bara i vecka 24, och kroppen växer”

Om de bara hade lyssnat på mig från början, hur skulle livet sett ut då…

När jag sen kom till förlossningen, I dag för 8 år sedan… så va jag öppen 9,5 cm och hon va på väg ut i hinnblåsan.

Livet skulle kanske sett annorlunda ut.

Men nu är det som det är!

och i dag fyller vår ängel 8 år!

idag har jag varit mamma i 8 år!

Det är ofattbart att tiden gått så snabbt.

ibland känns det som att det va igår.

Jag fick iallafall 10 dagar med dig Vilya.

De dagarna är så värdefulla!

Jag älskar dig!

Idag har vi varit på graven och firat hennes födelsedag.

Vi köpte rosa ballonger och en ny söt nalle som Ava valde.

Blommor och många gravljus.

Vi brukar försöka hitta en liten söt tårta att sätta på graven.

Men idag köpte vi 4 små semlor och alla i vår lilla familj fick en varsin.

Vi åt semlorna och sjöng vid graven.

Så himla fint.

Det har faktiskt varit en fin dag idag.

Men du är alltid saknad Vilya!

Vilyas födelsedag på söndag… saknaden!

Februari…

Den tuffaste månaden för mig, ja, Februari och mars är båda tunga!

Det börjar närma sig slutet av februari.

Känslorna kryper allt mer på.

tränger sig djupare in.

Minnena…

Saknaden…

Det är fan så jävla orättvist att hon inte fick stanna hos oss…

ibland kommer de där känslorna, ilskan, förtvivlan….

VARFÖR!!!!!

VARFÖR är hon död!!!!!

VARFÖR JUST HON, MIN ÄLSKADE DOTTER!!!

25 Februari är hennes födelsedag…

Jag håller på att planera hur vi ska fira henne.

8 år, tänk att min flicka fyller 8 år…

Det känns som om det vore igår.

Tänk att jag egentligen skulle planera hennes 8 årskalas tillsammans med henne…

Vem ska man bjuda, vilken tårta vill hon ha, vilket tema…

Men nu sitter jag och planerar vilka blommor jag ska lägga på hennes grav, jag vill ha några fina ballonger och massa ljus vid hennes sten.

Egentligen vill jag ha ett stort kalas på kyrkogården, men det känns inte som att det är så många som skulle vara intresserade av att komma…

Det gör mest ont…

För mig finns hon alltid här, hon är alltid mitt första barn, min dotter.

Lika verklig och närvarande som allt annat, men på ett annat sätt.

Men det ser inte omvärlden…

Jag vet att ingen menar illa, men men det gör ändå ont när hon inte räknas med…

Jag saknar dig så mycket Vilya.

Gud så jag önskar att du va här!

Ännu en gång pissar regeringen på våra barn!

Jämställdhet i all ära…
men det är fel väg att gå att styra föräldraförsäkringen!

Regeringens utredare föreslår ännu mer kvotering i föräldraförsäkringen, vilket om det genomförs skulle minska valfriheten och flexibiliteten ytterligare för föräldrar.
Betänkandet föreslår att antalet pappamånader utökas från dagens tre till fem, alltså dagar som inte skall kunna överlåtas på den andra föräldern.

De största förlorarna är ännu en gång barnen!

Tanken är god, jämställdhet…
men man måste börja i en annan ända.

Om förslaget skulle gå igenom skulle det bli konsekvenser för hela familjen.

Inte minst barnen.

I dagens samhälle är det så att männen tjänar betydligt mycket mer än kvinnan.
Börja där!

Familjer är unika, dess förutsättningar lika så.

Jag har sett i flera föräldragrupper hur detta diskuteras. Familjers desperation att få vardagen att gå ihop om förslaget går igenom.

Det skulle innebära att barn måste börja tidigare i förskolan.
Att barn skulle slitas från bröstet och mammor och barn inte kommer kunna amma så länge de vill.

För i det verkliga livet så kan inte alla mammor amma på sitt jobb.

Hur skulle det va om föräldrar faktiskt skulle få välja själva?

Man skulle kunna göra annat…

Ett förslag skulle vara att jobba på jämställda löner istället!
Gör bägge lönerna till grund för FP så att det inte gör någon skillnad vem som är hemma. Då hade valfriheten blivit större och den ekonomiska förlusten för familjer med ojämställd lön blivit mindre vilket möjligtvis hade gjort det mer enkelt att fördela dagarna.

Ett annat förslag är att även hemmavarande föräldrar får pension undansatt. Att vara hemma med barn är också ett arbete!

Men ta inte bort valfriheten för familjer.
Att ha barn är ett pussel stort redan som det är.

Vilyas grav- du är så älskad dottern min!

Älskade Vilya!

Kyrkogården är så vacker nu under alla Helgona.
Det glittrar så magiskt av alla ljusen som brinner.

Man möter människor och man vet att alla där saknar någon.

Det blir lite som en bekräftelse av att man har ett till barn.
Jag vet att det låter märkligt.

Men jag tycker om att se människor gå förbi hos vilya och se hennes grav.

När man är där hos henne och det går förbi någon som säger ”titta, där låg ett litet barn”

Det är mitt barn.

Hon finns!

Någon hade varit där innan och tänt ett ljus.
Jag vet inte vem, men det gör mig så varm!

Vilya, du är verkligen älskad!
Vi saknar dig❤️

Varför är min kropp inte normal?

jag har så stark bebislängtan just nu!

Har drömt att jag varit gravid 2 dagar i rad!

Varför, varför, varför kan inte min kropp vara normal!

Jag vill ge Ava ett litet syskon. NU!

Men vi har inte vågat.
Vi tänkte ju på surrogat, men vi vågar inte göra det utomlands!
Varför får man inte göra det i Sverige!

Om det är någon ny här som inte följt mig så länge så är det såhär att jag har fel på både min livmoder och livmodertapp som gör att jag bara kan bära ett barn fram till vecka 23.

De säger att Ava va ett mirakel.

Jag har sökt efter lösningar både i Sverige och utomlands och pratat med läkare, men utan resultat.

Vi kan göra ett försök, och ska göra det i framtiden, tror vi.

En graviditet kommer att innebära många veckor på sjukhus, men jag börjar känna mig redo.

det kan också innebära att vi förlorar ett till barn, det är vi medvetna om.

Jag såg att ny forskning kommit, om selenbrist.

just nu kommer jag inte ifrån den oändliga saknaden av ett syskon till Ava.

Bebistiden och allt mysigt…

Men får se på de positiva med att ha 1 barn hemma i huset. Hon kan få all min uppmärksamhet, mer plats i vår säng. 4 samsovare blir ju kanske lite trångt. Billigare resor.

I början av graviditeten…. Så otroligt lycklig!

Liten Ava…

Några veckor är hon på dessa bilder

Första badet vid 7 eller 8 veckor