Vilyas begravning

Vilyas begravning

Idag är det 8 år sedan vi begravde vår älskade dotter Vilya!

Det va nog det tyngsta och det jobbigaste jag någonsin varit med om, förutom då hon somnade i min famn.

Det va en otroligt kall dag, snön låg tät och kylan va bitande.

Alla våra nära va samlade, familj och vänner.

Jag önskar jag vågade minnas tillbaka på den här dagen.

Men det tillsammans med dagen då hon dog försöker jag att inte få upp i mitt huvud.

Fast hjärnan upprepar vissa bilder, om och om igen.

Vi sjöng sov du lilla videung…

Mitt hjärta slets i tusen bitar.

Men det va vackert.

Och hela kyrkan va fylld av kärlek, sorg och saknad.

När min bror och gudfar sänkte ner Vilya i marken för sin sista vila va min enda känsla att jag ville hoppa ner i graven och bli begravd med min dotter.

Känslan va så stark så de vid min sida fick hålla i mig!

Jag ville kasta mig på marken, jag ville dö… Få vara med min dotter…

Idag för 8 år sedan va en fruktansvärd dag…

Men också en dag som jag väntat på sedan hon somnade.

Dagen då hon skulle få vila.

Som vilya skulle få komma bort från sjukhuset.

Vi hade varit i deras ”förvaring” två gånger och sett vår döda dotter.

Det kändes skönt att hon fick en egen plats.

Men det va vidrigt att inte få se hennes ansikte igen.

Även fast döden påverkat hennes lilla kropp redan…

Den här dagen är svår…

Den är tung och hård…

Men jag vill minnas den med kärlek.

Vi gav vår dotter en otroligt fin begravning.

Vi och alla som va med…

Jag tror hon kände sig älskad, betydelsefull!

Vilya har nog inte bara ändrat min syn på livet, utan många många andras.

En stor del av mitt hjärta försvann när hon dog, ännu en bit försvann när hon begravdes.

Idag pussar jag lite extra på Ava

Vi ska försöka skaffa barn- på naturlig väg

Vi ska försöka skaffa barn- på naturlig väg

Efter resan till Thailand är det dags… Någonting som vi tänkt fram och tillbaka på och planerat under lång tid.

Men vi känner att vi är redo nu.

Vi ska försöka en gång att få ett barn på naturlig väg.

Min högsta önskan är ju att kunna bära ett barn, vara gravid.

Vägen dit kommer vara svår.

Det kanske inte går…

Men vi ska försöka.

Så efter att vi kommer tillbaka till Sverige ska vi boka en ny läkartid, ta ut min P-stav och gå igenom saker- ännu en gång…

Jag kommer få lite insatser från tidig graviditet har dem lovat mig. Progesteron till att börja med.

Jag ska även försöka mig på att få et cerklage, en gång till… 

De har ju nekat mig det… men nu när man säger att det är allvar, att vi tänker försöka så kanske de ändrar sig.

Att bli gravida är ju någonting de egentligen avråder från. 

Min kropp kommer antagligen, med största sannolikhet att vilja föda igen i vecka 23, som de två gångerna innan.

Jag kommer med största sannolikhet att behöva många veckor på sjukhus… 

Men vi är redo…

Jag är redo!

På nått vis ska vi få en liten bebis, ett syskon till Ava… 

Vi prövar såhär först och går inte det så finns det andra sätt.

Nästa steg blir att försöka med surrogatmamma.

Men eftersom jag så gärna vill vara gravid och det finns en chans att det kan gå bra plus att det är otroligt dyrt med surrogat så prövar vi det naturliga först…

I natt drömde jag till och med om att jag hade en liten i magen som sparkade där inne.

Ava är också så otroligt redo för ett syskon.  

Det kommer dock bli en tuff tid för alla i familjen och mycket förberedelser för alla om hur graviditeten kommer bli. 

Men det ska gå bra! 

Expressen

Expressen ringde här om dagen när de snubblat in på min blogg.
Jag tycker att det är bra att detta uppmärksammas. Allt för många delar mina upplevelser av en vård som sviker!
Jag hoppas att fler vågar lita på sin egen magkänsla och får veta att läkarna inte kan göra en bedömning över telefon!

Läs artikeln i expressen här
Amanda, 30, uppmaning efter dotterns tragiska död

Vilya, min dotter som bor i himlen

Jag har fått många frågor om Vilya efter mitt inlägg inlägg från hennes födelsedag på graven.

Många som följt mig ett tag känner vid det här laget till vår historia, hur hon föddes, hennes och vår tid på neonatalen och hur hon dog.

Jag orkar inte skriva om allt igen, och att berätta fler gånger känns tufft i hjärtat.

Att förlora henne är och kommer alltid vara min största sorg i livet.

Men att skriva om henne har samtidigt varit min terapi.

Terapi är någonting jag aldrig fått heller.

och min största önskan är att någon som hamnar i den situationen skulle få ha det skyddsnätet och få den vård och omsorg som vi aldrig fick.

Direkt efter hennes död gick jag till en psykolog som jag fått från vårdcentralen.

Mycket för att också få vara sjukskriven.

Men denna psykolog skadade mig så otroligt mycket.

hon vägrade att skriva ett sjukintyg med motiveringen att om jag orkar sminka mig för att gå på hennes möte så orkade jag även jobba.

och det värsta hon sa till mig va att “sorgen är ett tåg, det är dags att hoppa av det tåget nu Amanda”

Då hade det gått drygt 1 månad sedan Vilya somnade i min famn.

Jag har skrivit mer utförligt om Vilya.

kolla in de blogginläggen om ni vill veta mer.

Vilya- hur hon föddes

Vilya- tiden på neonatalen

Vilya- så dog vår dotter

Det är först nu egentligen, 8 år senare som det inte skär i hjärtat… det blöder inte längre…. det är bara ont!

SEXUELL KRÄNKNING AV BARN KAN VARA LAGLIGT: DESSA BILDER BÖR DU INTE POSTA I SOCIALA MEDIER

SEXUELL KRÄNKNING AV BARN KAN VARA LAGLIGT: DESSA BILDER BÖR DU INTE POSTA I SOCIALA MEDIER

Det sprids bilder på barn i sexuella sammanhang som inte klassas om olagliga. Detta är en problematik som är okänd för de flesta, men som berör oss alla.

Ett exempel är en film som lagts upp på YouTube på en flicka som badar badkar i hemmamiljö. Filmen i sig är varken olaglig eller ovanlig, men när kommentarsfältet fylls med grova sexuella fantasier om flickan utsätts hon för sexuella kränkningar. Vardagsbilder och filmer kan idag lätt missbrukas och när det sker har barnet som utsätts ett mycket svagt skydd av svensk lagstiftning.

POLISER OCH ÅKLAGARE GÖR OLIKA BEDÖMNINGAR AV GRÅZONSBILDER

Åklagare och polis kan bedöma bilder helt olika. Bilder som till synes visar oskyldiga nakna barn på en strand kan användas i sexuella syften. Dessa är fortfarande lagliga och kan i de flesta fall inte klassas som barnpornografi enligt lagen. Även om bilden finns på en webbsida med tydlig sexuell kontext och bilderna runt omkring är pornografiska, bilden får rubriken ”sexy 8 y.o.” bedömer bara hälften av de tillfrågade åklagarna och en tredjedel av poliserna bilden som barnpornografi.

– Det är inte rättssäkert. Skyddet för barnets rättigheter mot sexuell exploatering behöver stärkas upp. Även om materialet inte anses olagligt idag, så är det alltid en kränkning att objektifiera och sexualisera ett barn. Barnet har rätt till sin integritet, säger Isabella Kim, barnrättsjurist.

BILDER FRÅN NUDISTSAMMANHANG KAN ERBJUDAS I TUSENTAL

Mellan 2016 och 2017 tog ECPAT Hotline emot 391 tips på bilder och filmer i gråzonen. Majoriteten visade barn i naturist- och nudistsammanhang. Nästan 50% av de 34 webbsidorna som granskades i rapporten innehöll bildserier på barn, de flesta var förpubertala flickor. 20% av sidorna hade ett kommersiellt syfte där besökaren mot betalning kunde få tillgång till fler bilder och ibland medlemskap.

HÖGUPPLÖSTA BILDER ZOOMAS IN OCH BESKÄRS

Bilderna och filmerna marknadsförs ofta som högupplösta så att köparen ska veta att det går att zooma in och beskära efter egen preferens. Sidorna kunde ofta erbjuda hundratals och ibland tusentals bilder, dessa säljs men kan sällan eller aldrig uppnå lagstiftningens kriterier för barnpornografibrott.

LÄGG INTE UPP BILDER PÅ NAKNA BARN I SOCIALA MEDIER

Därför uppmanas föräldrar och andra vuxna att tänka en extra gång innan de postar bilder på nakna barn i sociala medier eller på andra ställen på nätet. Bilderna kan komma att missbrukas av någon annan och användas i sexuella syften. Barnet har sällan själv valt att bli fotograferad eller publicerad och bilderna kan spridas och delas i det oändliga, något som kan påverka barnet i en lång tid framöver.

Ecpat har kommit med en ny rapport som tar upp detta.

Vilyas Födelsedag på graven

Igår för 8 år sedan vid den här tiden låg jag i vår soffa på brahegatan och hade så ont i magen!

Jag kände Vilya böka och sparka upp mot mitt högra revben och visste inte alls vad som höll på att hända.

Jag ringde förlossningen på Danderyds sjukhus men de sa att det är helt normalt att ha lite ont…
Men det gör inte “lite” ont sa jag…
“Ta alvedon och gå och lägg dig” fick jag som svar.

Jag litade på dem…
Som förstagångsmamma vet man ju inte alls hur det ska kännas.
Jag tänkte att jag överdrev, va svag i sinnet och att fan såhär känner alla… Varför är jag så känslig för…

För 8 år sedan låg jag i soffan med Vilya i min mage… Jag älskade henne så innerligt, planerade vår framtid tillsammans… I vårt rum stod hennes vackra stokkesäng bäddad och klar med våra nyinköpta bebiskläder och nallar i… Nappar och flaskor hon skulle använda när hon va ute…
Jag hade nyligen passerat vecka 24…
Och hade lång väg kvar….

Jag ringde förlossningen ytterligare 2 gånger på natten då värkarna bara blev starkare, men de avvisade mig bara och jag fick det samma som svar…
“Man kan ha ont då man är gravid, ta alvedon och försök sova”

Den sista gången jag ringde så grät jag…

Men de sa kallt att ”man kan ha lite ont som gravid-

”du är bara i vecka 24, och kroppen växer”

Om de bara hade lyssnat på mig från början, hur skulle livet sett ut då…

När jag sen kom till förlossningen, I dag för 8 år sedan… så va jag öppen 9,5 cm och hon va på väg ut i hinnblåsan.

Livet skulle kanske sett annorlunda ut.

Men nu är det som det är!

och i dag fyller vår ängel 8 år!

idag har jag varit mamma i 8 år!

Det är ofattbart att tiden gått så snabbt.

ibland känns det som att det va igår.

Jag fick iallafall 10 dagar med dig Vilya.

De dagarna är så värdefulla!

Jag älskar dig!

Idag har vi varit på graven och firat hennes födelsedag.

Vi köpte rosa ballonger och en ny söt nalle som Ava valde.

Blommor och många gravljus.

Vi brukar försöka hitta en liten söt tårta att sätta på graven.

Men idag köpte vi 4 små semlor och alla i vår lilla familj fick en varsin.

Vi åt semlorna och sjöng vid graven.

Så himla fint.

Det har faktiskt varit en fin dag idag.

Men du är alltid saknad Vilya!

Ännu en gång pissar regeringen på våra barn!

Jämställdhet i all ära…
men det är fel väg att gå att styra föräldraförsäkringen!

Regeringens utredare föreslår ännu mer kvotering i föräldraförsäkringen, vilket om det genomförs skulle minska valfriheten och flexibiliteten ytterligare för föräldrar.
Betänkandet föreslår att antalet pappamånader utökas från dagens tre till fem, alltså dagar som inte skall kunna överlåtas på den andra föräldern.

De största förlorarna är ännu en gång barnen!

Tanken är god, jämställdhet…
men man måste börja i en annan ända.

Om förslaget skulle gå igenom skulle det bli konsekvenser för hela familjen.

Inte minst barnen.

I dagens samhälle är det så att männen tjänar betydligt mycket mer än kvinnan.
Börja där!

Familjer är unika, dess förutsättningar lika så.

Jag har sett i flera föräldragrupper hur detta diskuteras. Familjers desperation att få vardagen att gå ihop om förslaget går igenom.

Det skulle innebära att barn måste börja tidigare i förskolan.
Att barn skulle slitas från bröstet och mammor och barn inte kommer kunna amma så länge de vill.

För i det verkliga livet så kan inte alla mammor amma på sitt jobb.

Hur skulle det va om föräldrar faktiskt skulle få välja själva?

Man skulle kunna göra annat…

Ett förslag skulle vara att jobba på jämställda löner istället!
Gör bägge lönerna till grund för FP så att det inte gör någon skillnad vem som är hemma. Då hade valfriheten blivit större och den ekonomiska förlusten för familjer med ojämställd lön blivit mindre vilket möjligtvis hade gjort det mer enkelt att fördela dagarna.

Ett annat förslag är att även hemmavarande föräldrar får pension undansatt. Att vara hemma med barn är också ett arbete!

Men ta inte bort valfriheten för familjer.
Att ha barn är ett pussel stort redan som det är.

Varför är min kropp inte normal?

jag har så stark bebislängtan just nu!

Har drömt att jag varit gravid 2 dagar i rad!

Varför, varför, varför kan inte min kropp vara normal!

Jag vill ge Ava ett litet syskon. NU!

Men vi har inte vågat.
Vi tänkte ju på surrogat, men vi vågar inte göra det utomlands!
Varför får man inte göra det i Sverige!

Om det är någon ny här som inte följt mig så länge så är det såhär att jag har fel på både min livmoder och livmodertapp som gör att jag bara kan bära ett barn fram till vecka 23.

De säger att Ava va ett mirakel.

Jag har sökt efter lösningar både i Sverige och utomlands och pratat med läkare, men utan resultat.

Vi kan göra ett försök, och ska göra det i framtiden, tror vi.

En graviditet kommer att innebära många veckor på sjukhus, men jag börjar känna mig redo.

det kan också innebära att vi förlorar ett till barn, det är vi medvetna om.

Jag såg att ny forskning kommit, om selenbrist.

just nu kommer jag inte ifrån den oändliga saknaden av ett syskon till Ava.

Bebistiden och allt mysigt…

Men får se på de positiva med att ha 1 barn hemma i huset. Hon kan få all min uppmärksamhet, mer plats i vår säng. 4 samsovare blir ju kanske lite trångt. Billigare resor.

I början av graviditeten…. Så otroligt lycklig!

Liten Ava…

Några veckor är hon på dessa bilder

Första badet vid 7 eller 8 veckor

Prematurlista

Min älskade lilla plutt är nu 5 år

Men jag minns verkligen tiden på sjukhuset och när hon låg i min mage som om det skulle varit igår!

Jag hittade en lista på internet… dock får jag göra om den en hel del…

Min graviditet med Ava va ju inte helt som andras, inte ett dugg…

Så jag skapar en liten egen prematurlista, det saknas sådana!

1. Vilken vecka föddes bebis?

Ava föddes i vecka 30+2

2. längd och vikt?

1407 gram och 40 cm

Ava va väldigt påverkad av mina mediciner så hennes njurar och lever funkade inte när hon kom ut, efter vätskedrivande vägde hon 1095 gram, sedan gick hon ner till 900 gram

3. När va du beräknad?

29 augusti

4. När fick du reda på att du var gravid?

jag va i vecka 4 eller 5

5. När och hur berättade du för din partner att du var gravid?

jag ringde Robin från jobbet direkt

6. Hur gamla var du och din partner och hur länge hade ni varit tillsammans?

jag va 24 år och Robin 27 år, vi hade varit tillsammans i 3 år

7. Mådde du mycket illa i början?

Jag hade svår hyperimesis och spydde runt 50 gånger om dagen och behövde redan från start några vändor på sjukhus.

8. va du känslig?

Rent psykiskt, bortsätt från allt det jobbiga så mår jag fruktansvärt bra som gravid. Jag blev som en filbunke och kände mig tillfreds och som skapad för att bära ett barn…

9. När kände du bebisens första sparkar?

Kände dem väldigt tidigt, vecka 13, och då fick jag det också bekräftat att de va sparkarna jag kände under KUB-testet…

10. Hur länge låg du/ni på sjukhus?

Först låg jag som gravid drygt 8 veckor på förlossning/antenatal+ 8 veckor med ava på neonatal och ytterligare 3 veckor hemsjukvård

11. fick du bristningar?

inga på magen, tror jag fick 2 eller 3 på brösten, men de har försvunnit…

12. Hur många ultraljud har du gjort?

Jag kan verkligen inte räkna… till vecka 15 hade jag gjort några stycken. Efter vecka 15 gjorde jag ultraljud varannan vecka, sedan när jag blev inlagd i vecka 22 gjorde jag i princip varje dag.

13. Visste du vad det blir för kön?

Ja, vi ville verkligen veta… vi hade ju bestämt att barnet skulle heta Ava

14. Hur ville du att förlossningen skulle se ut?

jag drömde och längtade så mycket efter en långdragen vaginalförlossning. långdragen- inte på det viset jag fick uppleva nu utan att få sitta hemma i soffan, klocka värkar, undra och fundera på när man skulle åka in… få känna varje värk och att man verkligen kunde njuta av förlossningen, utan rädsla…

15. hur blev förlossningen?

Min förlossning startade i vecka 22, då hade jag värkar som kom med 1 min mellanrum och jag va helt öppen inifrån och 3 mm tapp kvar.

Då sa de åt mig att jag skulle föda inom någon timme, sedan fick jag värkstoppande som lugnade ner det lite och värkarna kom med drygt 5 min mellanrum som mest.

Sen låg jag där. mediciner och sängläge…b varje kväll behövde jag mer medicin och de gjorde mig berädd på snitt varje kväll…

men så blev det inte…

i vecka 30+0 fick jag åka hem med mediciner och då sa jag att jag kommer föda, men de hade så överfullt…

och mycket riktigt så blev det så… det gick för långt utan mina behövliga mediciner som bara kunde ges på sjukhuset…

De försökte vända Ava men misslyckades och så fick jag göra ett akut snitt i v 30+2

16. Vilka hjälpmedel behövde bebis och hur länge?

Ava hade cpap 20 dagar till och från, hon låg i kuvös 7 veckor tror jag… hon hade mycket problem med sin ductus (hål i hjärtat) som påverkade blodtrycket, sond hade hon 10 veckor, näringsdropp, hon hade under lång tid mycket apneer, 3 gånger va de tvungna att återuppliva henne…

17. Blev det några komplikationer?

Ava fick en hjärnblödning på vänster sida, hon fick problem med astma och krupp när hon va några månader.

18. hur mår din premis idag?

Idag är hon en pigg och frisk tjej, hon har fortfarande astma och krupp men annars är allt toppen!

Ava va ganska sjuk av den påfrestande tiden i magen med många mediciner, första gången jag fick hålla Ava, fortfarande väldigt svullen va hon då njurar och lever inte klarade av livet utanför magen ordentligt…
så fick vi börja hjälpa till och sköta byte av cpap, hon behövde länge hjälp med andningen
första gången utan cpap, 20 dagar gammal
Första gången hon ammade på mig, kärlek